En vanlig dag som backpackers
Hej!
Just nu är kl 8 på morgonen och vi sitter på busstationen i Kambodjas huvudstad Phnom Penh och väntar på att få stiga på vår buss till Vietnam. Vad passar då bättre än att skriva ett blogginlägg?
Mycket har hänt sen sist. För att göra en lång historia kort: Markus blev inlagd på sjukhus i tre dygn (ett väldigt lyxigt sådant) och vi har spenderat två nätter på paradisön Koh Rong för att vänta ut läget. Där bodde vi i ett dorm i form av en trädkoja ungefär och duschade inte på två dygn. Vi träffade två kompisar från Mariestad också vilket va skoj!
Igår morse tog vi båten tillbaka till fastlandet och åkte till sjukhuset för att hämta ut Markus, som hunnit bli frisk igen :D Tjoho! Vi passade samtidigt på att göra samma test som Markus eftersom vi ätit på samma ställen. Som tur var visade båda våra test negativt. Klockan 17 lämnade vi sjukhuset i vår privata tuktuk, föraren hade då väntat utanför i över 3 timmar. Nu skulle vi på jakt efter bussbiljetter till Ho Chi Minh i Vietnam. Vi visste att resan behövde göras med ett byte här i Phnom Penh. Hur som, det enda vettiga bolaget hade fullt på första sträckan, men vi kunde köpa biljetter till den andra sträckan. Så det gjorde vi, yolo. Det var bara det att den bussen skulle lämna Phnom Phen kl 8 på morgonen idag och vi befann oss 4 h därifrån. Klockan var nu 18 på kvällen. Så vi hoppade in i tuktuken igen och sa till föraren att köra till nästa bussbolag. Vi behövde verkligen hitta en buss samma kväll till Phnom phen. De hade fullt. Nästa bolag hade också fullt. Och nästa. Sen missade vi en buss med 5 minuter. Klockan var nu 1830 och vår tuktukförare var en hjälte. Till slut hittade vi biljetter som vi köpte och vi satte full fart mot busstationen. Men även om vår tuktuk var snabb kom vi för sent.. Vad gör vi nu? Det fanns en buss med avgång 20, yes! Meeeen den var full. Trots detta hade jag en känsla av att på något sätt skulle vi lyckas. Räddningen blev att vi träffade två tyskar i samma sits. Det enda vi kunde göra var att beställa en taxi. Så efter lite ris och grönsaker på busstationen kom en stor lyxjeep och plockade upp oss. Oscar och hans långa ben satt i fram och vi andra fyra knuffades i bak. 3 h senare var vi framme och däckade snabbt på första bästa guesthouse.
Värt att nämna är att det inte var första gången något sådant här hände, men det är ju det som ger lite spänning i vardagen!
Nu ska vi bara hålla tummarna för att vi kommer in i Vietnam med hjälp av en print screen av vår flygbiljett ut ur landet.
Hejdå Kambodja, vi tycker om dig väldigt mycket!
Oscar var inte så nöjd med sin rätt som han beställde upp på sjukhuset. Fried rice noodle, beställ aldrig det.
Markus med dropp och jag med fried rice.
Long Beach på Koh rong va helt ok! Vi tog en båt dit över dagen.
